Vasaloppet i Kina
Året 2020 började för min del med en resa till Kina. 1 januari (onsdag) åkte jag iväg från Helsingfors mot Kina och nu (måndag 6.1) är jag redan tillbaka. Syftet med resan var att delta i Vasaloppet i Kina. Vasaloppet förknippar de flesta med Sverige men det finns ett Vasalopp i Kina också. Loppet har ordnats redan 18 gånger i Changchung i nordöstra Kina. Precis som det riktiga Vasaloppet är det klassisk stil som gäller. Man kan ju undra varför jag som mest tränar skate plötsligt åker till andra sidan världen för att delta i ett klassiskt lopp. Men att få delta i ett långlopp i Kina som inbjuden elitåkare var en chans jag inte ville missa, oberoende stil. Jag gör gärna om det också.
Resan startade på årets första dag från Helsingfors. Först flög jag till Amsterdam för att hoppa på flyget till Bejing. Från Beijing flög jag vidare till Changchung. Framme i Changchung väntande en chaufför som skulle köra mig till hotellet. Hela resan tog över ett dygn, även om man inte räknar med tågresan till Helsingfors. Jag reste ensam, de andra åkarna som kom från bland annat Sverige, Norge, Tyskland, Ryssland och även Finland hade andra flygrutter. Alla arrangemang ordnades av det svensk-kinesiska företaget Nordic ways.
Cangchung är en miljonstad i nordöstra Kina. Klimatet här är kallt och torrt på vintrarna. Det snöar sällan men är ofta kallare än -20 grader. Jag började med att packa upp och ta en löprunda i området runt hotellet. Området var snyggt, nybyggt och modernt. Det var riktigt kallt.
Efter en 11h lång natt var det på fredagen äntligen dags att titta på skidstadion i Siberian Tiger Nationalpark. Arrangörerna hade lagt betydligt mera energi på att bygga snöskulpturer än att preparera spåren. Skulpturerna var imponerande men det fanns bara 2,5 km preparerade spår med mindre än ett dygn kvar till start.
På lördan var det dags för tävling. Spåren var i fint skick och värdet var inte allt för kallt, ca -18. Vi kom till startområdet 1:30h före start. Jag gjorde ett snabbt skidtest och valde mellan DP skidor och skateskidor. Jag valde skateskidorna. Under uppvärmningen ekade trummor från uppvisningen på målområdet. Viktiga herrar och damer i röda kläder höll sina tal och fick högljudda (inspelade) applåder, och så var det dags för start.
Jag kom bra iväg i början. Det var inga problem att hänga med i de branta backarna i början av den 25 km långa som vi skulle åka två varv runt. Terrängen var relativt kuperad och innehöll både långa och branta stigningar. Vi åkte ändå utan fäste eftersom de avslutande 10 km av bana var endast platt eller nerför. Hela första varvet höll jag till i täten. Det kändes lätt och jag tänkte att idag är det min dag. Jag oroade mig dock lite över att slangen till mitt drickbälte hade frusit till is och jag kunde inte få i mig någon vätska. Jag vågade inte heller dricka i de officiella stationerna, jag hade ingen aning om vad de erbjöd och om det var blandat av kranvatten. Mina energigeler hade ramlat av trots att de var fasttejpade. Kommer energin att räcka eller kommer jag att gå in i väggen? Jag gick in i väggen. Efter 30 km tog energin slut. Jag tappade klungan och fick åka ensam till resten av loppet. Det blev till slut en 24:e plats. I mål var jag frustrerad över att det inte gick som jag hade hoppats. Speciellt eftersom åtminstone en del går att skylla på slarv med näringsintaget under loppet.
Nu när har jag tänkt lite mera på loppet är jag inte lika missnöjd längre. Hela resan ha varit en unik upplevelse. Det är otroligt att idrotten har tagit mig till så många speciella platser. Dessutom åkte jag bra i 30 km. I början var det enkelt att hänga med, vilket alltid har varit ett problem förut. Jag har helt enkelt varit får långsam att hänga med i tempoväxlingarna. Nu verkar det som att jag blivit bättre på det.
