Nu är lägret med Kinas paralandslag avklarat. Det var mycket roligt, intressant, lärorikt och fullt av kulturkrockar (mestadels positiva). Jag har inte förr haft samarbete med folk från Kina, dessutom har jag inte heller jobbat med handikappade så det var mycket nytt på en gång.
Kina satsar stort på vinteridrotter. Kinas idrottsminister har uttalat ett mål om att 300 miljoner(!) kineser ska hålla på med vinteridrott år 2022 när vinter OS ordnas i Peking. Medaljer finns också på önskelistan och kanske de mest realistiska chanserna finns i paralympics, därför satsas det mycket på handikappidrott inför 2022. En del av satsningen är att med hjälp av utländska experter från länder med traditioner inom vinteridrott skaffa kunskap om grenarna samt höja nivån på vinteridrottarna i landet.
Med på lägret fanns totalt 22 idrottare. 14 kälkskidåkare och 8 stående. Dessutom fanns tre kinesiska tränare och två läkare på plats förutom jag Glenn och Mikko från Finland. Jag var med i tre veckor men lägret höll på i två månader. Idrottarna är heltidsproffs med lön och får dessutom allting betalt via förbundet. En del av skidåkarna har hållit på en längre tid men många var nybörjare som rekryterats från andra idrotter, t.ex cyling friidrott och tyngdlyftning. Målet är att bygga upp ett konkurrenskraftigt lag till hemma OS. Potential finns det helt klart i laget, många är väldigt begåvade idrottare med goda uthållighetsegenskaper och med rätt träning kommer de att kunna komma långt.
Träningen bestod av 11 pass i veckan. Två pass per dag måndag till fredag och ett pass på lördag. Söndag var vilodag. Under förmiddagarna var vi alltid 2-2:30h i skidtunneln. Eftermiddagarna spenderades på rullskidbanan, i gymmet eller i löpterrängen runt Vuokatinvaara. Intervallträningar tränade de två till tre gånger i veckan antingen i tunneln eller backintervaller till toppen av Vuokatinvaara. Jag skötte mest om de stående idrottarna, vilket betyder de som kunde använda båda benen och inte behöver en kälke för att åka skidor. Mina uppgifter var att göra upp veckoprogram och coacha under träningspassen. En extra utmaning var att hitta rätt träningsbelastning eftersom träningen blir så ensidig när de enbart kunde använda antingen ben eller överkropp beroende på handikapp. De som själv har provat att åka skidor utan stavar kan kanske tänka sig hur det skulle kännas att göra det 3-4h per dag 6 dagar i veckan.
Kulturskillnaderna märktes på träningarna. Jag blev förvånad första dagen när jag blev tilltalad som sir. Annars är jag van med”hördu”. Till skillnad från Finland och Sverige där idrottarna är väldigt självgående och har egna åsikter om hur de ska är det tränaren som bestämmer allt i Kina. All träning sker tillsammans med laget under tränarens uppsyn. Idrottarna var mycket mera beroende av instruktioner än jag är van vid. De är aldrig hemma utan spenderar all tid på olika träningsläger och tävlingsresor. Efter Vuokatti åkter de rakt till nästa träningsläger i Lushun (inte säker på stavningen) nära gränsen till Nordkorea. Hemma får de vara under en tre veckors semester i april.
Efter den här beskrivningen kan man tro att stämningen var sträng och disciplinerad. Det var den inte, tvärt om. Det skrattades och pratades mycket hela tiden och alla verkade trivas med att vara på läger. Idrottarna var väldigt glada och hjälpsamma. De tog mycket väl hand om varandra. De var som en enda stor familj, vilket det säkert blir eftersom de spenderar största delen av året på olika träningscenter tillsammans utan att vara hemma.
Jag lärde mig mycket under lägret om träning. Den mest värdefulla erfarenheten var ändå att få lära känna folk från en annan del av världen. Det gick förvånansvärt bra trots att vi inte hade ett gemensamt språk. Sen var det imponerande att se hur bra de klarade sig utan utomstående hjälp trots att många hade ganska omfattande funktionsnedsättningar. Det var problemlösning på hög nivå. Allt gick, det mesta på egen hand och när den egna förmågan inte räckte till hjälpte en kompis.
Nu vet jag inte hur det blir i fortsättningen. Vi gjorde upp ett träningsprogram för hösten men vi vet inte när de är på väg tillbaka eller om de alls kommer. Troligtvis blir det läger i Finland nästa sommar också och kanske redan i vinter. Om det blir så och vem som kommer att vara tränare beslutas på högre nivå i Kina. Hur som helst gör jag gärna om det om jag har möjlighet.