TOBLACH-CORTINA-ANNECY

Förra veckans fredag flög jag och Annika till München. Den ursprungliga planen var att vi skulle tävla i König Ludwig Lauf. Jag skulle tävla i 50 km skate som en förberedande träning inför La Transjurassien i Frankrike. FM i Vörå valdes bort för att få en bättre långloppsuppladdning. Tyvärr blev Köning inställt på grund av snöbrist. Istället fick det bli Toblach-Cortina 33 km skate för båda två. Ingen dåligt alternativ. Lite kortare men desto finare omgivning.

 

Skateloppet i Toblach gick av stapeln dagen efter Visma Ski Classics 42 km lopp som avgjordes på ungefär samma bana. Starten var i Toblach och loppet gick längs en gammal järnväg över berget till Cortina på andra sidan. De första 22 km av loppet var  uppför medan slutet var nerför. Nivån på deltagarna var till min förvåning mycket hög. Jag var osäker på om tävlingen skulle locka bra skidåkare men det gjorde den verkligen. Det var som vanligt trångt i starten. Jag kom ändå bra iväg. Det gick fort och under de första kilometrarna som var flacka höll vi ca 30 km/h hela tiden. Efter ca 12 km fick jag släppa tätklungan. En grupp kom ifatt mig ganska snabbt och i den höll jag mig ända till mål. Ok, prestation. Ingen fullträff men ändå ett stabilt lopp i tuff konkurrens och att tävla i den här omgivningen var en otrolig upplevelse. Det blev en 25:e plats 5 min efter segraren.

 

Efter målgång var det bråttom tillbaka till München. Annika som också blev 25:e i damklassen skulle hinna med flyget till Finland och det fanns inte mycket tid att ge bort. Själv blev jag kvar i München och flög nästa dag till Geneve via Bryssel för att inleda de sista förberedelserna inför La Transjurassiene.

Veckan i Frankrike blev riktigt konstig. Inget gick enligt planerna. Problemen började redan i somras när FIS beslöt att lägga ner Woldloppet-cupen som jag tävlade i förra året. I och med det var inte heller teamet jag samarbetade med förra vintern intresserade av att delta i loppet. Därför var jag tvungen att ordna allt själv vilket inte är så enkelt utan att kunna franska.

 

Väl framme i Frankrike efter 1:30h tågresa från flygplatsen tog jag fram telefonen och kollade mejlen. La Tranjurassienne är inställd på grund av snöbrist var det första jag läste. På tågstationen syntes inte heller en snöflinga. Flyget hem går 6 dagar senare och det gick inte att boka om. Vad ska jag göra nu? Kommer jag ens att kunna träna här? Blir resan helt bortkastad?

 

Jag bodde på en träningsanläggning nära var loppet ursprungligen skulle ha gått. Personalen var hjälpsamma och skjutsade mig 1 km bort till närmaste skidspår. Spåret visade sig vara i mycket bra skick. Över 30 km uppkört med pistmaskin. Jag förundrades över att man ställer in ett lopp när det finns så mycket snö i närheten. Kunde man inte bara ändra om banan?

 

Under det första passet träffade jag två fransmän i skogen. De erbjöd sig visa mig runt en bra träningsrunda. Efter 30 min skidåkning frågade jag vad de heter. Jean Marc Galliard och Renaud Ray var svaret. De borde jag ju ha kännt igen på utseendet. Jean Marc är ju ändå en av landets mest meriterade skidåkare med pallplatser i världscupen på meritlistan.

 

Efter en noggrann sökning på internet verkade det som att alla långlopp på både överkomligt och oöverkomligt avstånd var inställda. Jizerska i Tjeckien var både fullt och för långt borta. Istället fick det bli träningsläger. Tisdag-torsdag blev det 3:30-4h skidåkning om dagen i fina förhållanden.

 

På torsdagen kontaktade jag Pierre som vallade våra skidor förra året när jag åkte La Transjurassienne med SAS-Pro team. Han tipsade om en nationell tävling utanför Annecy. 15 km masstart. Jag kontaktade arrangörerna och frågade om jag fick delta. Svaret var mera än ja. Inte nog med att jag fick delta. De ordnade också boende i Annecy hos en av arrangörerna som hade ett stort intresse för Finland.

 

Väl framme i Annecy tittade jag på startlistan inför loppet. Jag fick nästan en chock. Över 100 deltagare. Bland deltagarna fanns bland annat landslagsskidåkarna Robin Duvillard och Babtiste Gross. Dessutom ett tiotal åkare med väldigt låg FIS poäng. Jag var rankad ungefär i mitten vilket gav mig en startplats ganska långt bak.

 

Tävlingen var som sagt 15 km masstart. Platsen var Semnoz på 1600m höjd. Mycket fin omgivning med utsikt bland annat över Mt.Blanc. I början av tävlingen var det trångt. Alla försökte förbättra sina positioner. Jag höll mig ändå lugn. Jag hade respekt för den höga höjden för att undvika få en höghöjdschock i den första backen. Efter 4 km började jag ändå tyckea att det gick för långsamt. På toppen gjorde jag flera omkörning och plötsligt var jag runt 15:e. Sista varvet började jag se trötta skidåkare framför mig och förbättra hela tiden min position. I den sista backen passerade jag till och med Babtiste Gross och slutade på en 10:e plats. Det var mycket bättre än jag på förhand hade trott. Årets bästa lopp helt klart! Till och med ett av karriärens bästa resultat. Formen toppades på rätt veckoslut. Synd bara att långloppet jag hade tränat för inte blev av. Trots det är jag mycket nöjd.

 

Efter tävlingen erbjöd en av arrangörerna sig att visa mig runt i Annecy. Jag tackade jag och fick en guidad tur i staden. Trevligt och intressant. Jag är verkligen positivt överraskad över hur hjälpsamma och gästvänliga alla jag mött i Frankrike är. Tror inte att jag har sett något liknande förut.

 

Nu är jag hemma i regnet igen. Flyget från Helsingfors ställdes in och jag kom hem vid 4 tiden på natten. Trött men det gör inget. Nu blir det lätt träning och eventuellt Fäbodaloppet på söndag. Nästa tävling med högre prioritet är Finlandia loppet om två veckor. Hoppas de har snö och att det blir av.