Då var andra deltävlingen i Visma Ski Classics avklarad. Toblach-Cortina eller detta år var det egentligen Toblach-Toblach eftersom loppet inte alls gick till Cortina på grund av lavinfara längs spåret. Jag åkte loppet också för ett år sen. Då var jag med i skateloppet. Nu blev det debut i det klassiska loppet.
Vi kom hit i torsdags från Livigno. Bilresan var va 4:30h och det gick utan problem. I fredags var det skidtest och tävlingsförberedande intervaller på förmiddagen. På eftermiddagen kom beskedet att tävlingen skulle flyttas fram en dag. Orsaken var det utlovade snöfallet riskerade skulle förstöra bildkvalitén på TV sändningarna. Det var bara att ladda att ställa mental och sikta in sig på tävling på söndag istället.
På lördag förmiddag tog vi en lugn skidtur längs tävlingsbanan. Det det kom väldigt mycket snö. Det var nog ett bra beslut att flytta tävlingen. På kvällen kom ett nytt besked. Banan skulle förändras. Spåret till Cortina skulle inte användas på grund av lavinfara. Istället blev både start och mål i Toblach. Banan blev också tyngre. Den innehöll till exempel värdcupsbanan som användes i Tour de ski. Den skulle vi stata runt två gånger. Jag tänkte att det här bli bra för mig. Jag brukar gilla uppförsbackar.
Startplatsen var på ett stort öppet fält. Som jag förstod det var det en flygplats. Jag startade ganska långt bak. Alla försökte samtidigt förbättra sina positioner så länge det fanns utrymme. Det är inte så enkelt. Om man från en startplats långt baks ska klara av att avancera kräver det att man åker snabbare än täten. Om det där då är åkare som Petter Eliassen som åkare i full fart där framme är det lättare sagt än gjort. Hur som helst plockade jag några placeringar men inte många. Jag var lite seg i början men sen längs världscupsbanan kändes det bra. När vi sen kom ut på det flackare partiet tappade jag kliunga jag låg i. Efter ett tag kom en ny klunga ifatt med. I den höll jag mig ända till mål. Loppet blev inte det jag hade tänkt mig. Placeringen 63 var inte den jag hade hoppats på och känslan i kroppen var inte lika bra som förra helgen. Jag tror att det kalla loppet på hög höjd förra veckan ännu satt i kroppen. Dessutom var vi kvar i Livigno på hög höjd efteråt, det är alltid lite osäkert hur kroppen reagerar på hög höjd. Inte heller Heikki var riktigt nöjd med sitt lopp. Jag tror att det finns bra möjligheter för oss båda att komma igen till Maricalonga. Bra återhämtning sen vänta på att få effekt av höghöjdsträningen i Livigno.