I helgen deltog jag i australiensiska mästerskapen. Programmet bestod av klassisk sprint på lördag och 15 km skate på söndag. Lördagens sprint var 1,2 km lång och innehöll två större uppförsbackar. Avslutningen var däremot en lång teknisk nerförsbacke där man hade stor fördel av att åka utan fäste. Hela veckan har det pågått diskussioner om det är möjligt att staka banan eller inte. Jag bestämde mig i alla fall att åka utan fäste i prologen. Uppförsbackarna var dock tyngre tyngre än jag trodde att staka därför valde jag att åka med fäste i kvartsfinalen. Det var kanske inte det rätta beslutet. Jag fick ett försprång i uppförsbacken men blev frånåkt utför av de som hade skate skidor och blev därmed också utslagen.
Söndagens 15 km skate gick på en relativ flack bana med tanke på hur kuperad terrängen i övrigt är. Den bjöd ändå på ett par långa motlut och i kombination med höjden blev det trots allt tillräckligt tungt. Jag var rankad fjärde på förhand och fick därför gå ut som fjärde man från slutet, vilket var ett riktigt bra utgångsläge. Efter 5 km kom tävlingens snabbaste åkare Philp Bellingham och Callum Wattson ikapp mig och jag fick bra draghälp. Tyvärr var jag tvungen jag släppa vid ca 9 km och efter det var jag helt slut. Det sista varvet kändes som en kamp för överlevnad.
Hela veckoslutet har jag känt mig riktigt sliten. Jag är inte alls nöjd med mina prestationer med det gör inget. Ibland går det lite sämre och då är det bara att bita ihop och komma igen. Som tur är det bara augusti och det är fortfarande flera månader till kvar till den ”riktiga” vintern. För en vecka sedan kändes det mycket bättre även om jag nu har minskat på träningen för att komma i form. Ibland blir man konstigt nog trött av att vila när man är inne i en hård träningsperiod. Den här veckan är det återhämtning och uppladdning som gäller för att komma igen till kangaroo hoppet nästa lördag.