Nu har jag hemma från min resa i norr. Tävlat har jag gjort men det har inte direkt gått som i Strömsö. Förra helgen tävlade jag i Rovannimi, vilket jag kanske inte borde ha gjort. På morgonen före lördagens lopp kände jag mig lite småförkyld, men valde ändå att tävla. Den krassliga känslan tog bort den mesta av tävlingsivern. Till och med YLE:s TV kommentator sa att jag såg ut som om jag var på väg ut för att se på utsikten när jag stod på startlinjen. Tittar man i resultatlistan verkar kommentaren passande. Efter mycket velande fram och tillbaka tog jag det dåliga beslutet att starta även på söndag. Som tur känns det som om mitt dåliga omdöme inte orsakade någon långdragen sjukdom eftersom jag nu börjar känna mig bra igen.
Nu ska jag sluta klaga ta upp det positiva också. Lägret i Muonio veckan innan gick bra. Förhållandena var fina och jag inkasserade många skidkilometer. Tävlingarna har varit bra träningar och formen kommer ännu det är jag säker på.
Under den andra veckan i Muonio fungerade jag som tränare för ÖID:s ungdomsgrupp. Det har varit mycket roligt och givande eftersom ungdomarnas iver och positiva inställning också smittar av sig på mig. Idrottarna i gruppen är mycket duktiga och träningsvilliga och tror att FSS kommer att få bra resultat i ungdoms FM och Silvertrissefinalen i vinter.